Verkligheten kommer ikapp.

Man inser inte vilka framsteg man gör förrän man blir påmind. Idag kom det upp en bild på Vilde, knappt tre månader gammal med sond i näsan.

Minns det som igår. Han blev matade i famnen eller i knät med sondnäring. Ihopp om att han skulle somna och på så vis slippa kräkas och slippa få upp sonden. Ibland gick det, men många gånger kom det upp trots att han sov... Och bråk ner med sonden igen. Vilket inte var roligt alls.

Vi provade ny mat, blandade olika. Blandade för att få han att gå upp i vikt. Trodde att kräkproblemet skulle gå över efter en gomoperation... Men operationen blev framflyttad pga nässond...

Jäkla cirkus!!!

Bråkade till oss en peg-operation och förväntade oss att kräket då skulle minska eftersom att det inte var något som ständigt irriterade i svaljet och magmun. Och hoppades på en gomoperation.

Men tji fick vi, blev värre där efter operationen. Kräk, kräk och mängder av kräk. Och ingen gomoperation då han var för liten i mun.

Vilde följde inte kurvan, låg efter i vikt och längd. Och man började utreda flera olika saker.

Han spydde så fort han fick in något i mun. Leksaker, tandborste, sked. Ja allt.

Det är nu under hösten 2018 när vi blivit nekad gomoperationen för tredje gången och efter att vi haft en riktig knapp i över ett år, som Vilde äntligen börjat kunna ha föremål i munnen.

Han har även slutat kräka efter att vi fått en mat som lanserades nyligen. Vilde är "försökskanin" och det har gått över förväntan. Han klara av 230ml nu idag och ber om att få gå och äta. Han äter dock fortfarande inget via mun. Men han visar att han vill och försöker. Han får fortfarande kvälgningar av vissa smaker. Men vi gör framsteg!

Så snart hoppas vi att Vilde äter min lagade mat. Vi vet att det är långt bort, men vi är på g mot ett av delmålen.

Så som ni hör har han en mycket bättre matningssituation nu