Så hann vi vara hemma onsdag, torsdag, fredag och lördag. Sen på söndag for vi upp till Umeå igen. Denna gång utan Inez, hon fick stanna hemma med farmor hemma hos oss. Skönt för henne, att få allt fokus dessa dagar ändå.

Vilde sov till Ö-vik, sen var han vaken resten. Kom till Umeå vid 14.30, stannade på Avion igen och tittade på leksak till Vilde, som han skulle få efter narkosen och den ev operationen.

Grått och blött väder, men 6 grader. Så ingen halka iaf.

Kom till hotell björken vid 17, duschade och lekte och myste med Vilde. Han somnade vid 20.30 och jag väckte han sedan vid 7.30... Dax för frukost för mamman och pappan innan allt. Hann med en kort promnis i gryningen också, fast bara jag.

Vilde på kvällen innan

Tid på öron-näsa-hals vid 9. Narkosläkaren ville få se hur Vildes hals och svalj såg ut innan sövningen. Så Vilde fick sitta i pappas knä, få nässpray i näsan. Sen tog dom en lång sladd med kamera på och gick in i näsborren, vidare ner till svaljet och ner till stämbanden. Längre kan dom inte gå, då måste de sövas.

Vilde tyckte det var jobbigt och kämpade emot kräkreflexen. Grinade, men var väldigt duktig.

Han gjorde lika undersökning förra hösten vi var upp, men då var han förkyld och slemmig. Denna gång syntes allt bra och inga konstigheter hittades.

Två leksaker fick han välja, för han var så duktig.

Så vidare till våran avdelning AB, för att invänta våran operationstid, Vilde var nr 2 för dagen. Innan var det en pojk i samma ålder som också skulle sluta gommen.

En glad, lekfull Vilde hade vi som lekte i väntrummet. Trots att han varit fastande i snart 15h och var törstig...

Så skulle nu droppnålen (heter det så?) sättas. Iaf så hade vi emblat vristerna på morgon, men det gjorde ont ändå...

Två nya leksaker fick väljas. Och nu kunna han inte gå... Han hade ju nått på foten... Haha stackarn.

Så blev klockan 12 och det blev Vildes tur. Byta kläder och gå till Operationdelen.

Jag fick följa med in till narkosen. Försöka hålla lugnet. Vilde satt med STORA ögon och tittade på allt och alla. Tror det var 10 personer inne i rummet, narkosläkare och andra specialister. Så fick han välja två leksaker till.

Jag satt med honom i knät och kramade och myste samtidigt som narkosläkaren gav sömnmedel sakta, sakta. Han blev tyngre och tyngre och tillslut var han helt borta. Känslan är inte kul. Man tänker en massa om att detta kanske var sista gången han satt i mitt knä. Att han aldrig vaknar mer, att det blir nå fel under operationen. Ja allt...

Vi vet ju att han är ett riskbarn...

Sen är det november och två av mina nära har dött i just November... Så läskigt var det ju att lämna diamanten på bänken i deras händer. Men det ända man kan göra är att lita på folket som är där med honom.

Vid 13. Ringer ett 09nr... Okey bara att svara.

Hej. Örondoktorn här, jag har varit hos Vilde, din son och kollat öronen. Hans rör var igengäggade och han kan inte ha hört mycket och öroninflammation har han också. Men nu är rören bytt och jag har skrivit ut droppar för öronen.

Jaha, Sundsvall som påstått att vildes öron varit fin och att han har grovt nedsatt hörsel... Som att höra med öronproppar och hörselkåpor. Så vi har fått kallelse för att fixa hörapparat...

Stämmer inte riktigt de, klantiga Sundsvall... Men nu har han nya rör och hörseln har jag begärt att dom ska kolla upp innan hörapparat görs.

Sedan vid 14.20 ringer ett nytt 09nr och det är uppvaket och i bakgrunden hör man Vilde skrika, skönt att höra honom.

Han var jätte arg och ledsen när vi kom. Vaknade tydligen för tidigt och snabbt upp ur narkosen... Han somnade om i min famn.

Direkt på uppvaket

Jenny, hon som opererar alla spalter kom och pratade med oss och sa att det inte gick att operera Vildes gom nu. Hon hade haft en käkexpert med. Gett muskelavslappnande och strechat musklerna i käkarna och försökt med alla möjliga knep. Men inte lyckats att få upp munnen så pass mycket att själva instrumentet för att hålla munnen i uppet läge fick plats.

Så planen nu är att avvakta i ett år och inte utsätta Vilde för onödiga narkosen och ses på 3-års konferensen och träffa logopeder, tandläkare, Jenny, Björn och Emma. Och fram till dess få hjälp av specialister att ätträna. Och gap/tugg träna för att aktivera käkarna.

Vilde på rummet strax efter uppvaket

Vid 16 var vi tillbaka på våran avdelning och vi gav Vilde lite mat i knappen, ett halvt mål mat.

Han var småseg och grinig och ville absolut inte gå pga det satt nålar i båda fötterna. Senare mot kvällen blev han allt mer sig lik och vid 19.30 fick han ett fullt mål mat.

Vid 20.30 fick han gå till sängs och först vid 21.30 somnade han, men vaknade direkt när Kim gick iväg till hotellet för att sova. Sen vaknade Vilde nästan varje kvart fram till 01... Sen bad jag om en Alvedon och då sov vi äntligen. Fram till 6... Sen var det morron. Så den natten glömmer vi fort.

På morgonen kom ronden. Och vi var fria att åka när vi ville. Så vi packade ihop och gick till Björken och åt hotellfrukost, sen upp på Kims rum och åkte hemövet vid 11.

Vi får se det positiva, Vilde fick riktigt hjälp med öronen och nu vet vi att vi inte har en gomoperation planerad på ett tag.

Vi har ju lämnat Umeå tidigare utan opererad gom...

Och ett stort tack måste vi skicka till ungarnas farmor, som hjälpt oss med främst Inez, söndag till tisdag och sedan resten av veckan som hon varit här med barnen. Tack!! ❤️