Ja då var vi äntligen en liten familj. Jag, Kim och lille Vilde.
Men de sista dagarna var skitjobbiga, redan natten mot onsdag den 14 började jag få kraftiga sammandragningar och förvärkar. Å då menar jag ganska så rejäla. Sov inget den natten och vid 3.30 ringde jag in och rådfråga förlossningen. Men hon frågade hur täta de var och min uppskattning var att det kanske kom två på 10-15 min. Så då bad hon mig ta smärtstillande och värma vetepåse.
Men sedan vid 6.30 sa Kim åt mig att ringa igen och då skulle vi få komma in och kolla Ctg och kontrolleras lite. Sagt och gjort. Täta sammandragningar och förvärkar. Men bara öppen 1cm. Så barnmorskan sa att det kan handla om 1h till en hel dag, så vi for hem i väntan på att få åka in igen. Fick smärtstillande och nå avslappningstabletter.
Men inget mer hände, samma intervaller och samma smärta. Men sov bättre den natten och på torsdag morgon ringde förlossningen och undrade hur allt var och de hade väntat oss under natten. Men en tid på fredag Kl9 för ultraljud och ctg och allt bokades (om inget annat skulle hända)
Natten mot fredag tilltog allt, men jag "blundade" och tänkte inte på att sammandragningarna och värkarna nu kom var tredje minut. Utan vred mig i sängen och darrade efter varje "attack" Så klev vi upp och Kim sa: Nu är de tätare, bara så du vet.
Vi tog oss till våran tid, med väska och allt. Kunna inte sitta, stå eller ligga. Ligga över ett bord gick fint.
Fick komma in på Ctg och där visade det sig att värkarna nästan var i krystningsstyrka och täta, kollade även hur mycket modermunnen var öppen och 3cm blev svaret.
Så vi blev inskriven på förlossningen vid 10:20.
Fick bada för att lindra smärtan, ingen lustgas än. En till kontroll vid 11.30, öppen 5cm.
Ner i badet igen och Jessica beställde in en sockerdricka (sockerchock) men mmm så gött i det läget. Rejäla värkar nu. Så bad om lustgas.
13.00 går fostervattnet under undersökningen och 7cm öppen. Och där och då får jag lustgas 50/50.
Blir konstig där ett tag med värkar från helvetet och lustgas, så jag inte visste vart jag var...
Kollar Ctg och fortsätter med lustgas och vid 14.20 beställer jag en EDA. Så vid 14.30 kom narkosläkaren och ska bråka med en helt förtvivlade Jessica, helt borta av lustgas 70/30 nu. Och smärta av värkarna.
Han försöker en gång å misslyckass, blir irriterad pga jag inte kan sitta still. Mina ben bara darrade och smärtan på det.
Men slutligen lyckades han lägga den och det var i sista stund de. För 15.44 kom första krystvärkarna och jag frågar vad jag ska göra, men bara gör det kroppen vill och trycker allt jag har. Så ryggmärgsbedövningen hann aldrig bli till någon hjälp.
Krystar på av allt jag bara orkar. Fyfan. Det gjorde inte ont. Men så jobbigt det var och bara på frukost och sockerdricka...
När jag krystat i 30 min kollas Ctg igen och vid 16.24 har huvudet stått och stampat på under 15 min utan att det trängt fram nå mer, så ett litet klipp och 16.26 "pluppade" han ut, min lilla ängel.
Barnmorskan sa, man ska inte vara vältränad ner till utan slapp vid förlossning. Tack för den, därför det gick trögt ett tag sa hon.
Sedan kommer allt det här andra. Vi väger och mäter Vilde innan jag fick fara iväg på operation för djupa vaginalbristningar.
En stadig grabb på 50cm och 3476gram.
Så operation för min del under 1h och en kvart, vaken med spinal (lika svårt denna gång att fixa ryggmärgsbedövningen) Bra jobbigt. Sys här och där, tydligen ett komplicerat ingrepp men nöjd operatör. Så jag får väll lita på det då. Denna skada hände i början av krystningsarbetet, troligen när Vilde vände sig där inne och rev mig på nå konstigt vänster. Men den upptäcktes i ett tidigt skede iaf.
Och under operationstiden blir lille Vilde sämre, kvider och spottar lite slem. Blir undersökt med Kim, röntgas och fått sond och det konstaterades att han har gomspalt. Och han blir inskriven på avd 45 för observation.
Men han kom in till mig efter min operation 20.00 så jag fick mysa lite innan jag fick mitt efterlängtade fika. Att inte ha ätit sedan kl 7.30, fött barn och sedan varit på operation det tar på krafterna det.
Och sen få veta detta om lillen, det är inte kul. Men barnläkaren som kom med Vilde sa att det operars vid 6-12mån ålder. Så det kommer fixas och på utsidan syns inget.
Men ändå, min lilla skrutt!!
Vi fick sova kvar och Vilde låg på 45an för observation.
Så dagen efter blev vi överskrivna till 45an så vi har nära till lillen, han ligger inne med andra barn för observation och vi har ett rum.
Vi har iaf suttit med han många timmar idag och fått testa matat med specialflaska och via sond. Då han inte kan suga bröstet pga gomspaltet. Bytt blöja och myst. Testat bröstpump, så han iaf får bröstmjölken.
En bra dag trots allt. Så strax ska här sovas så vi får en ny dag och nya klartecken. Men lillen mår bra iaf, har svårt att äta med flaskan har väll inte riktigt lärt sig. Men det visar sig. Det blir iaf en natt utan bäbis igen... Men han är i trygga händer och han mår så bra han kan göra och han är så mysig att krama om och gosa med. Bara så ni vet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar