Inser att jag inte uppdaterat bloggen på VÄLDIGT länge. Vi var ju upp till Umeå i höstas, närmare bestämt 1november. Och då lyckades man äntligen sluta hela Vildes gom, vilket de lovade redan vid 6 månaders ålder.... Så med tanken på att Vilde haft hål i sin gom i nästan fem hela levnads år så är det absolut inte konstigt att han pratar annorlunda (ljudet tar en genväg via näsan eftersom det alltid varit hål dit upp) och att han inte vågar äta. Tänk dig själv när du får upp en spagetti i näsan... Så har Vilde alltid haft det. Både med sondnäring och med det han ättränat.
Och jag skäller på han när han pratar.... Det är inget han kan rå för, men jag är förstörd eftersom jag själv jobbar på förskola och jämför honom med de som är lika gamla. Deras tal och hur de utvecklas. Men min lilla kille är mer som sin syster på 4 år... Inser hur hemsk jag är.
Åter till operationen. Den gick som tur var att genomföra då i november, men narkos teamet hade ringt direkt när jag gått därifrån till Jenny och sagt att vi kan inte ens söva ner honom riktigt.... Det är för smått. Men hon gav sig inte utan sa åt dom att prova och det gick och Jenny lyckades sluta Vildes gom. Han gapade väldigt lite och hon kom knappt in dit. Gapade knappt 1cm nersövd och stumma. Men skam den som ger sig.
Vilde repade sig snabbt och efter en vecka var han på förskolan igen. Skönt att ha allt detta bakom sig. Nu är det bara en massa kontroller framöver för Vilde. Ang tänder och liknande uppe i Umeå. Hemma är det fysioterapi, pedodonti, hjärtkontroller och logopeden. Å Försäkringskassan säger att han är precis som alla andra i hans ålder.. eller hur. Ska fan ansöka igen om vårdbidrag, som vi blev nekade.
Allt måste planeras, varenda dag. Hans skolstart. Lära alla lärare där att mata osv. Fan sånt gör inte alla andra föräldrar för sina barn. Nä nu får det räcka för idag. Är inte på jätte bra humör känner jag....
1 kommentar:
💖💖
Skicka en kommentar