18 januari 2018

Så var vi på väg hem ifrån Umeå igen. Åkte upp i tisdags vid lunch i stormen. Kom efter lite om och men fram. Fick ligga bakom en lastbil ifrån Docksta (typ halva resan) Kom fram vid 14.50. Bodde på Hotell och kl 7 på onsdagsmorgonen skulle vi vara på samvården inför Vildes operation.

Vid 8 gick vi iväg för narkosen och vid 8.30 sov min lille pojk.

Det är verkligen inte kul och gå därifrån och inte veta vad som händer. Sen att vänta på samtalet från uppvak.... Nä skönt att vi är på väg hem igen.

Vid 12 ringde dom från uppvaket och när vi kom dit var Vilde nästan sig själv, lite groggi och yr bara. Hördes och pratade mest med systrarna där och charmade såklart.

Vilde hade då en knapp istället för peg. Fått rör i öronen pga vätskan bakom trumhinnan och gjort en hörselkontrol. Hade lite sämre hörsel på vänster öra och gjort ett avtryck på det, till vad vet vi inte.

Sen kollades gomspalten. Å den var HELA vägen, både mjuka och hårda. Men till saken hör att Vilde INTE gapar tillräckligt stort. Hade mätts till 3,5 cm och då får inga instrument plats... Så någon expert på käkar hade tittat och tyckt att gapet var litet och nu ska det kollas upp. För gapa större måste han för att kunna få en hel gom.

Så när vi väl ska kolla nacken och ryggen på MRT. Ska det även tas bilder på käkarna.

Så nu ligger vi på ruta noll. Käkarna först sen gommen.

 Vid 14.20 fick han ett halvt mål mat och det gick bra. Sedan fick vi komma till barn2 vid 15-tiden och Vilde var pigg och aktiv tills kvällen och sista målet på 120ml klarade han också.

Sov från 20.15 till 02 och låg och pratade med sköldpaddan sin en stunden, men somnade om till 6.30.

Kollade morgonvikten, 8790g om det nu stämmer. Sedan fick han ett fullt mål mat på 170ml och behöll allt.

Väntade och väntade på nå svar från öron, men vi gav upp och gick till hotellet och pappan och åt frukost vid 9. Sen när vi kom tillbaka hade vi fått våra sjukintyg och vid 11 släppte Stina på Barn2 iväg oss hem.

Vi gillar läget och är glad för att han äntligen har en liten knapp utan en lång slang och att han fått bort trycket i öronen med hjälp av rören och säkert hör bättre också. Och att han äntligen börjar gå upp i vikt.

Ska jag vara ärlig så är jag mest glad över att han vaknade upp efter en till narkos. För mina tankar inför narkosen är alltid de samma. Ska han vakna eller har han gett upp??

Men som den lille kämpe han är så SKA jag inte vara orolig och det vet jag, men kan inte släppa dessa tankar iaf. 

Nu får vi göra iordning där hemma med kläder och säng inför lillasysters ankomst och hoppas att hon slipper denna start som Vilde har haft och njuta av tiden tills nästa ingrepp ska göras på Vildingar. Och hoppas att vi snart får ta på ett bra hus

Inga kommentarer:

Sommar är det bästa

Sommar är det bästa