Ätandet med flaskan står still. Han har den i alla fall i munnen vissa stunder  när han sondas. Det acceptera han, vilket han inte gjorde i början av förra veckan. Men det tar på krafterna. Ibland är han skitarg vid matningen.

"Vad mysigt att få vara hemma med en bebis..." så sa många under graviditeten.

Jag skulle hellre jobba än att vara hemma och vara hemma den senare perioden, då det är tänkt att Kim ska vara hemma. Så känns det. Menmen... Bit ihop.

Logopeden ringde och funderade över en undersökning ner i svaljet för att titta igen om det är som det ska... Men hon skulle prata med läkarna på barnkliniken och höra efter.

Det är bra att dom kollar allt. Men det är inte kul att fara som en jojo fram och tillbaka till sjukhuset heller...

Jag själv försöker träna lite smått, vet inte hur hårt jag får träna. Ska till en fysioterapeut nästa vecka och titta efter. Går ut och går varje dag iaf med Vilde, om Kim jobbar. Är han ledig går jag ut och går själv. Behöver någon timme för mig själv kan jag lova.

Men ibland känns det som att man hellre skulle vilja sova en HEL dag istället... På nätterna går det ändå bra. Matar vid 01-02 (40min) sedan någon gång mellan 04 och 06. Morgon tycker han att det är vid 8.

Så jag får sova ändå. 7,5 h sov jag i natt.

Nu ska jag väcka pysen. Mata och bege oss till sjukhuset, kolla öronen igen. Antingen tar vi bil eller vagn. Det visar sig.