26 januari 2017

Förtvivlan...

Ja, tiden susar. Man hinner knappt med sig själv. Man matar, byter blöja och tröstar... Är det så här det ska vara nu?

Nästan varje dag gråter man för man blir så förtvivlad då han inte blir nå bättre, snarare sämre med att suga på flaskan. Han blir arg och sparkar och har sig. Han tar nu bara 10ml. Någon enstaka gång tar han 20-25.

Var på video möte med teamet i Umeå. Logopeden där bad om en film på hur han tar flaskan. Fixade det och hon tyckte vi gjorde rätt och han också. Men vi ska få testa en annan flaska till veckan. För något äre som blir fel. Han suger och suger men sväljer inte. Spottar hellre ut.

Fick även beskedet då att han ska ha varit sondfri ett bra tag innan operationen av gommen. Så då känns detta nederlag ännu värre. Man gruvar sig inför varje mål. Nu i natt tog han bara 5ml sen blir han skitarg och vägrara öppna munnen.

Så vi får hoppas att han börjar äta riktig mat när vi får testa det, annars blir det ingen operation i Maj utan i Augusti-september.

Vill inget annat än att han ska kunna äta som alla andra. Till och med annan mat har han fått för att slippa äta alldeles för mycket. Så att han ändå går upp i vikt som han ska. I morgon ska han vägas igen...

Har varit och kollat hörseln också. På höger blev vi godkända. Men inte på vänster. Ska till öron och kolla upp och göra ett nytt test.... Fattas bara detta också mitt i allt.... Men det visste vi, barn med gomspalt kan få problem med öronen. Men än vet vi inte. Det visar sig på nästa test. Svårt att göra testet då han hela tiden låter, även när han sover låter han högt.

Annars då?? Gjort en längre tur ner till Forsa och var borta en hel helg i stugan i Hammarstrand utan vatten och el. Det gick finfint. En sur mamma bara, men det hör väll till.

Har aldrig varit så här sur och less... Usch. Vissa dagar vill jag bara lämna Kim och Vilde och sticka så långt bort jag bara kan och inte höra av mig. Å ibland ångrar jag att jag skaffade barn.

Men samtidigt är han det bästa som hänt. Som jag lider med när han grinar, som jag får ont i hjärtat då han har ont någonstans. Vill inte ha ett ledset barn. Samtidigt är han väldigt nöjd. Antar att många känner så här, men jag tycker det är hemskt att känna så.

Men du ska veta Vilde att jag ÄLSKAR dig överallt annat!!

Vi ska klara det här. Du, jag och din pappa. Och ett syskon ska du få tids nog, även fast jag sagt att det aldrig händer efter allt som du fått gå igenom. Men jo då. Klart du ska få en lillasyster eller lillebror. Men när det får visa sig. Vi vill ju inte ha dig allt för tidigt på förskolan så... Ett syskon i lagom tid så du får vara hemma längre vore inte helt fel.

En hund har vi nu i familjen också. En 8-åring. Nitro. Han testar att vara hos oss. Det är också en prövning då han är ovan att gå i koppel. Men det tar sig. Blir bättre och bättre och är lugnare inneomhus nu.

Äh, nu ska jag och parveln försöka sova igen efter maten... Godnatt eller godmorgon.

Inga kommentarer:

Sommar är det bästa

Sommar är det bästa