26 december 2016

Du ger så mycket kärlek till oss lilleman, samtidigt som du skrämmer skiten ur oss...

Livet är tufft ibland, det vet jag. Men hade det inte bara räckt med gomspalten?

Jo saker har ju hänt. Vi fick permission i fredags och allt gick jättebra, utan sond och maten gick i fint. Visst var det kämpigt. Men vi lyckades få i oss allt. 65ml åt gången. Så då kom ju förhoppningen om att få dygns permission på julafton.

Men nej nej. Viktnedgång. Och på julaftons morgon sätter lilleman i halsen och blir rasslig, slemmig och blå. Det sugs upp en massa slem och grejen på foten sattes dit för att se så att han andades normalt.

Han lugnade ner sig och vi fick fara bort över dagen. Komma tillbaka till midnatt.

En bra dag i Bergeforsen blev det. Mat, tomten och julklappar och lillen åt bra, men det var kämpigt. Fick inte i sig allt. Tyvärr. Mycke mat för en liten kille. 500ml på ett dygn.

For hem till oss en sväng. Åt och blev slemmig och rasslig. Tog en "öronspruta" och försökte suga ur näsa och mun. Gick lite, men inte tillräckligt. 

Satte lilleman i bilbarnstolen och han blev jättearg. Väl i bilen bestämde jag mig för att sitta bak och ha koll på han. Han hostade då upp en massa slem. Blev ännu mera förtvivlad och alldeles blå i ansiktet tills han till slut blev helt tyst... Jag slet upp han ur stolen, lyssnade... Ingenting. Inge andning... Vände han på mage och slog han i ryggen. Lite pipljud kom. Tryckte en gång på bröstet och då kom det mer ljud och han började andas igen.

Bestämde mig för att ha han i famnen in till sjukhuset för att känna att han andades och att hjärtat arbetade.

Tankarna kom. Tårarna rann. Min lilla bebis, vad gör du? Vad händer nu? Usch. Jag blev förtvivlad, så det är underbart att Kim tar det lugnt och lugnar ner mig och säger att allt blir bra till slut. 

Berättade för personalen vad som hänt och de lyssnade på hjärtat och lungorna och sög upp mer slem. Sonden kom tillbaka för vi vågade inte riktigt mata honom. Blev uppkopplad med hjärtfrekvens och syret igen för observation. Flera läkare tittade till honom under natten och någon tycktes höra blåsljud från hjärtat.

Personalen matade honom och skötte honom. Så vi fick sova. Snällt av dom. Men han låg inne på vårat rum ändå.

Fick inte någon permis den 25 eller idag den 26e. Men vikten är nu på 3515, så det är ju bra iaf. I natt som var tog personalen hand om honom igen. För att se att han åt som han ska. Han fick mat 00 och somnade, sedan blev han hämtad vid 03 och kom tillbaka vid 6.30. Och sov till 9. Så jag å Kim sov från 01 till 9. Skönt. 

Och i morse fick han dit elektroder för att få extra koll på hjärtat till ett ev ultraljud i morgon. Det säkra före det osäkra och det är ju bra.

Men idag fick vi även finfrämmande från Hälsingland, mormor, morfar, morbror Tobbe, morbror Nicke och Rebecca var hit. Roligt och efterlängtat.

Så i morgon ska vi till öron-näsa-hals och gå ner med en kamera i svaljet. Och så hoppas vi att vi får tid till att titta till hjärtat med ultraljud och se om det är nå blåsljud eller om det var lungorna som lurade läkarna.

Så hoppas vi att lilleman inte skrämmer oss nå mer alls nu. Usch!!!

Inga kommentarer:

Sommar är det bästa

Sommar är det bästa